En gång fick jag höra någon säga att det
var synd om mig. Det var för att jag blivit
utan någonting som andra fått så mycket

mera del av. Vad det var för något som
jag inte fått del av minns jag inte.
Det gjorde nog inte något mer bestående
intryck på mig. Det som gjorde intryck på

mig var att det var synd om mig. Varför
det var det forstod jag inte då. Men senare
har jag förstått att det finns människor

som har behov av att tycka synd om andra
för då mår de litet bättre själva och så får
de någon sorts stjärna i en bok någon
stans, som dock inte är för andra att se.