Det finns ingenting kvar.
Ingenting att hämta, ingenting att ta.
Jag sitter här och väntar.
Väntar på dem tid som var.

Men bara om min älskade väntar
kan jag bli den jag var igår
Bara om min älskade står kvar,
där jag först såg honom
kan samma människa se igenom dessa två bruna ögon
och tänka samma tankar jag en gång tänkte
veta så lite som jag en gång visste

bara om han väntar, kan jag hitta mig själv.
För jag tappade bort mig.
Jag tappade bort honom, som jag höll så hårt om.
Jag kan inte minnas vem jag var igår,
vet inte vem jag är idag
och kan inte föreställa mig vem jag kommer vara imorgon.
Jag vet inte vem jag är, men trots allt, vill jag bara vara hans. Ingen annans.
Jag kanske aldrig hittar tillbaka, men jag kanske hittar någonting nytt.

Men bara om min älskade väntar.