Månsken, lagom mycket rosa drinkar och ett bättre jag.
Jag svävade över gatorna, och jag ville aldrig komma hem igen.
Det var för bra där ute även om gatorna var fulla av dåliga minnen
och du inte ville le på riktigt.
Jag samlade på andras problem och ville vara president för en dag.
Radera deras dåliga barndomsminnen, och göra världen helt perfekt med glitter istället för regn, kramar istället för bråk och godis istället för knark.
Kanske var jag ung och dum.
Kanske det räckte om jag räddade dig och några andra och fortsatte drömma.
Det blir lättare så.
I en nergången stad med graffiti gjord av övergivna själar.
Poliser som gett upp.
Alla går om varandra,
ser åt andra hållet, så att ingen ska se deras tårar.