Jag hade den STORA chansen för 25 år sen;

kom ur min psykos, älskade och var älskad,

hade ett underbart jobb med underbara kamrater.

Men i min "nyfrälsthet" började jag tro att ALLT

kunde fixa sej... blev kristen och sökte skydd

i en kyrka, stötte på en osund slags religiositet,

slutade skriva, tappade kontakten med de närmaste

vännerna... släppte min självbevarelsedrift...

landade halvpsykotisk i arbetslöshet, blev en

outcast, "kristen" och puritansk, inte mej själv...

Började kasta mej försvarslöst i kvinnors famn,

svek och blev sviken, drabbades av en svår

psykosomatisk trötthet/utmattning... och psykos igen


Sitter i min jävla lägenhet 25 år senare, sjukpensionerad,

gravt trött... är på dekis... har inte tvättat mej på 4 veckor,

äter nästan ingenting, har borstat tänderna 2 gånger de senaste 6 åren...,

orkar inte städa, räkningarna ligger obetalda, ser ut som ett vrak

i spegeln, trädgården växer igen, längtar efter döden.

Undrar: får man mer än EN sån chans i livet?


Men: jag kan fortfarande skriva!