Drivor av snö, is och svek
och jag vet att du såg mig.
Genom nätter av lycka
och vilsna skratt kastas nu
istappar som inte smälter i solen.

Att jag blev träffad av en
det märkte jag knappt.
Kastade bara lika hårt tillbaka.
Och smärtan i dina ögon
var något jag inte ville se
så jag blev den som sparkade
fast du redan låg ner.

Svartmålade ögon.
Randiga kinder.
Tom blick.
Tårar i 100% ylle...

För då och då gör sig kylan påmind
och det ända jag vill då är att säga
förlåt.