För två år sedan krossades mitt hjärta i miljontals bitar som jag omöjligt vis kunde hitta och omöjligt vis kunde laga ihop och känslan finns fortfarande kvar där
Den känslan att mitt hjärta inte är helt och att ett stort tomrum finns där och det gör mig så fruktansvärt rädd att jag aldrig någonsin kommer bli hel igen
Jag är inkapabel till att ha en fungerande relation då mina känslor plötsligt stängs av efter en viss tid då någon börjar komma allt för nära och apatin sätter tänderna i mig som ett okontrollerbart virus
En sorts apati som får mig att undra om mitt hjärta inte längre tillhör mig eftersom jag har inga som helst resurser att kunna laga ihop mitt eget hjärta
Och tankarna cirkulerar runt om att jag kanske undermedvetet stänger av mig själv av rädslan för att komma någon för nära och då bli så pass beroende att jag skulle dö utan den personen
För en gång är för mycket och jag trodde aldrig att jag skulle resa mig upp igen när den personen som hela min värld kretsade runt och som jag var så oerhört djupt beroende av plötsligt försvann
Hela min värld vändes upp och ner och mitt hjärta sved varje vaken minut och om nätterna kom lyckliga drömmar om det förflutna och varje gång jag vaknade så för en sekund så trodde jag att allting var som vanligt tills jag kom på att det var helt tvärtom, att den personen försvunnit ifrån mig och att allting var åt helvete
Att börja om varje morgon eftersom jag inte kunde kontrollera mina drömmar var det svåraste jag gjort under två års tid
Och nu när mitt hjärta någorlunda fungerar som det ska och jag nästan helt släppt personen så kan jag inte undgå att apatin sprider sig i mina vener när någon kommer för tätt inpå
Det var som jag blev kluven mitt itu och mitt hjärta inte längre fungerade och rädslan sitter i som ett intensivt knivhugg när jag gång på gång undrar om jag någonsin kommer lyckas våga släppa in någon utan att apatin kommer sätter igång