Ni är som kannibaler
ni äter er in i märg och ben
glufsar av mitt kött till sista blodsdroppen

Ni är mina arbetsgivare
som ständigt vill att vi gör mer
och vi gör allt för att vara er till lags
allt för att ni ska se oss
berömma oss
Men det finns inte
Inte ens en hälsning på den nya morgonen
som andas fruktan när man kliver in genom dörren
Byter om försöker hitta vägen till ett leende
för att ingen ska se paniken i mina ögon
INTE BLI AVSLÖJAD

Göra latte med ett leende och servera
den till den där mackan som min mage skriker om
Ser kundernas glädje inför stundande dag
även tröttheten märks i era ögon
Parfymer i det oändliga vaga, starka, stinkande
blandas med det nybakade brödet
Ni säger att det luktar ljuvligt
själv känner jag bara stanken från avloppsbrunnen
som är några meter ifrån mig
Jag vet vilken kamp som simmar i den
min och mina chefers
Lönen som uteblev och upptäckten
att jag var medlem i facket
Den där dagen när jag försökte få rätt
till min värdighet och existens
Erfarenheter belönar sig inte i den här branschen
liksom övertid och svett men det är ett måste
även om det är obetald övertid när svetten lackar
När det var dag påminns om att man är utbytbar
till någon som är yngre billigare och snyggare
Dom säger inte mycket dom där yngre
som man kan bytas ut mot
Dom bara ler så länge det går
Tills dom där yngre också blir äldre
och försvinner ut ur systemet en dag.
Dom har inte heller de där mörka ringarna under ögonen
efter 12 timmars arbetsdag
Påföljd av för lite sömn om natten och
inget toabesök eller lunch under en hel dag

Vet att jag räckte er min hand men ni tog hela armen
Fredagar är skräckens dag
den dag då man ska sitta i möte och få reda på
hur liten man är och hur hatad inte utav en utan alla
Krampaktigt säger rösten inom en
att man inte ska lyssna och att det inte är sant
Men självkänslan skvallrar om någonting annat
Ända sen den dagen då jag blev avslöjad
att jag är med i facket har jag gjort mer och mer
bara för att ni inte ska kunna klaga
Men ni hittar alltid något att klaga om
Ni anordnar till och med spioner i konditoriet
som ni använder som draghjälp
Spioner som inte kan hantera kassan och köerna
men låter mig få skulden
Bara för att få glänsa som nyslipad klippa inför er.

I skuggan som en vålnad tassar jag på tå
och klistrar mitt leende för att ingen ska se
att inom mig växer en vulkan och en å
som jag släpper ut när jag sätter nyckeln
i min egen boning
Att skakningarna av psykisk misshandel nu börjar komma ikapp efter ett år och suckarna om natten när sömnen inte vill infinna sig i den kropp som skriker om VILA

I ett sista försök att bli av med mig så vänder ni om schemat
inte för att det behövs utan bara för att jävlas
Jag ska nu gå upp kl 02.00 åka en och halv timme igenom
natten på nattbussen istället för min 10 minuters resa
För att klistra på ett leende
Jag inser att det inte håller längre
och att hela jag är på väg att spricka
Jag har inte 15 armar utan två och inga extra batterier
så jag kan springa fortare och göra fler saker samtidigt
Jag tvingas inse att ni aldrig kommer att se eller vara nöjda
och tacksamma för hur mycket jag än gör
i er rädsla för att bli upptäckta med er personaltaktik
Där personal behandlas värre än svin

Ni är kannibaler
Ni äter in i märg och ben
Glufsar av mitt kött till sista blodsdroppen
Den droppen rinner ner för den vägg
som jag klistrade mitt sista leende i för er.