För länge länge sedan möttes vi en gång
Precis efter att du lämnat slyngelåldern, antar jag.
Du var snäll och trevlig, jag tyckte om dig.
Jag tycker fortfarande om dig, kära människa.
Vad tycker du om mig?
Är jag lika mycket värd för dig?
Hur långt?
Hur långt vill vi gå?
Hur länge håller det vi gör?
Jag vill ha din närhet och känna livet under ditt skinn.
Det rör sig, det leker med sin existens.
Fantastiska människa.
Jag vill ge lycka även åt dig.
Kanske att jag får det, på det sätt jag förr inte gjorde?
Åh, du din människa.
Du kommer alltid finnas i mitt liv.
Även det liv där allt vackert långsamt har vittrat.
Det kommer inte vara borta med vinden, bara nästan.

En dag kommer dina ögon slutas för gott.
Jag vill vara med dig då.
Jag vill sluta dem.
Och tacka för all den närhet du ger mig.
Älskade människa.