du upphör som människa
under blicken, från en blå lampa

låter sekunden, äga dig

du blir gud & regn,
och du målar in grön materia
på krängande exoplaneter

ett släpande ekvation
förvandlar dig så till jord

så till sten
under människans rygg och fot

kommer du tillbaka som kyss
som skugga, som form

allt under sken
allt under ögat
i en blå lampa