Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

2012-09-10 - Jag var ensam efter explosionen

Jag lät min kropp få en mängder giftiga alkoholhalter och jag försökte att glömma alla mörka minnen inuti mig och jag försökte verkligen att le
Och i några timmar så kunde jag känna den där tomheten som även ger en sorts lycka, där de mörka minnena inte existerar och jag kunde fungera som vanligt och jag var faktiskt glad
Men när natthimlen la sig och de flesta gick hem så förstod jag att jag gjorde fel som stängde allting inuti mig genom att ignorera
Jag kände hur någonting började skaka okontrollerat inuti mig och tillslut märkte jag att det var jag som skakade så pass brutalt att jag skrämde upp mig själv och jag undrade gång på gång när allting skulle explodera
Tillslut började tårarna rinna nerför mina kinder och jag kunde inte längre kontrollera mina tankar eller mina handlingar utan allt jag kunde göra var att vänta på att det skulle försvinna
Jag började berätta mina innersta hemligheter och alla de frågor jag burit på i några år eller två och tillslut kom allting ut ur mina läppar okontrollerat och jag bröt samman totalt
Jag exploderade och alla mörka minnen inuti mig kom på en och samma gång och jag försvann ifrån verkligheten och det enda jag kunde se var minnena som om de var fastspikade på mina ögonlock och jag kände hur tankarna pulserade innanför mitt skallben
Jag hörde min egen röst inuti mitt huvud men jag kunde inte kontrollera vad jag sa utan hemska meningar och okontrollerbara ord skrek inuti mitt huvud och jag kunde inte förstå vad som var verklighet och vad som var kaoset inuti mitt huvud
Tårarna forsade ner utan stopp och jag var rädd för att jag alltid skulle känna som jag gjorde just då, men tillslut kom jag tillbaka till verkligheten och jag öppnade ögonen och jag hade ingen aning om vart jag befann mig
Jag hörde röster som sa att jag var hemma men jag kände mig inte hemma och jag kände mig totalt djävla okontrollerbar och förstörd
Jag kände händer i mina och jag skämdes så fruktansvärt över att inte veta verken vad jag hade sagt eller gjort
Tillslut låg jag och försökte slåss mot insomnia med röster en bit ifrån mig och alla låg tillsammans men ingen låg nära mig
Jag var ensam efter explosionen




Prosa av Nattramn
Läst 328 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-09-26 21:06



Bookmark and Share


  Fru Intighet
Vackert, men smärtsamt.
2012-09-29
  > Nästa text
< Föregående

Nattramn
Nattramn