Vaknade väldigt trött efter makabra otroliga drömmar vid tre.

Har trappat ned på medicinerna, undrar om det är det som gör mej orolig.

Vill känna alla mina känslors fulla spektrum, bli mej själv, men det kommer

mycket jobbiga känslor upp till ytan; sorg, vrede, hat, oro, har inte direkt

ångest, bara en klump, komprimerad, av allting i bröstet, väldigt rörigt,

kan inte koppla orsak till verkan, kan inte gråta, skulle vilja ställa mej och

skrika i skogen, hugga ved. Dikten som jag skrev igår, om fårfällen och öppna

spisens brasa gör ont; jag vet hur underbart det här livet skulle kunna vara,

men det gäller tydligen inte mej.

Har suttit här på poeter och FB, inte kunnat skriva av mej känslorna, orden

har inte kommit till mej. Gick och la mej vid 9, helt slut, men kunde inte sova.

Rasmus och Puss har legat tätt intill mej, skönt att ha dom, men jag vill inte

att de ska känna in mitt tillstånd. Satte mej här vid kvart i tolv, men ska gå och

lägga mej igen, har inte ätit, känner ingen hunger, men jag borde.

Har inte gjort något praktiskt, orkade inte åka och handla.

Har haft funderingar på färd till psyket, får se hur det är imorgon.

Ringde inte någon, men borde ha gjort det, jag drar mej undan som ett

skadat djur, skygg, övertrött, det är inte bra. Min comeback känns långt borta,

fan att jag ska ha det så här, tar det aldrig slut?