Hon tittade på mig medan jag tittade bort men jag såg henne faktiskt i ögonvrån och hon misstänkte det. Hon log mot mig men jag kunde inte förmå mig att le tillbaka.

Hennes hand på axeln.
- Du är en söt tjej, Patricia. Strunta i henne.
De elaka orden rann av mig. Jag kände mig tacksam när hon mötte min blick.

Telefonen hade jag i min hand. Fingrarna slog vant in hennes nummer.
En signal. Två. Tre. Fyra.
Hennes mamma svarade.
- Ett ögonblick!

Och där kom de orden jag velat säga.
- Jag älskar dig.
Tystnad. Spänt.
Nu försvann tacksamheten. Fan också.