Jag satt ner och funderade. Skrivbordet hade fått små korviga gummibitar efter det konstanta suddandet med mitt rosa suddgummi. Brevet bestod för tillfället bara av två ord:
"Kära Cassandra".

Hur skulle jag uttrycka min oro? Hur skulle jag kritisera hur hon behandlade mig? Eller skulle jag skriva något givande och därför få henne att bli förvirrad och därmed lämna mig i fred?

Jag suddade ut "kära", och skrev istället det "hej". Jag tyckte inte alls om henne. Jag hade ingen aning om användandet av orden i mitt huvud.

Den träffade papperskorgen. Demonen i mitt huvud kan väl ändå inte läsa?