När jag var liten
var jag bra
på att spela död

PANG
sa någon i leken
pekade med fingret
som en pistol

med armarna längs sidorna
som en snöängel
dog jag

det var nog ganska snyggt

När jag reste mig
kunde det vara svårt att kliva ur
det där stenansiktet
Det som jag lärt mig framför spegeln

Många år senare
är de där pekande pistolfingrarna inte lika tydliga
och jag dör inte längre lika snyggt

det säger sällan PANG
smyger sig istället på...

Fortfarande är jag duktig
på att ligga helt stilla
med ett stenansikte

så som jag lärt mig framför spegeln