Vi står på botten och andas
in nylagd asfalt
vägen framför oss
är oändlig

Utanför
vårt inre
gulnar höstlöven
och faller
över oförstörda
nytänkare

Alla skyskrapor
borde
byggas av kärlek
så att inga raseras
av hat

På en öde ö
sitter en flicka
och gråter
havet runt henne
var förut
fast mark