Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ibland kan man inte sova

Jag hoppar och studsar
Vägrar ge in
För krampen i vaden, kampen i magen
Som sätter in, det lilla extra
Denna lila krydda i min tillvaro

Jag skrattar och gråter
Vågar skrika
Välkommen åter!
Signalerna blandas hårt
Stelnar inte, som honung
Försvinner, en enda hastig rörelse
Jag vill sprida glädje
Men slutet är försödelse

Det är fan tur
Att jag är ensam i min bur
Byggd av fyra kolonner och en madrass
Jag har inte tid eller plats
För någon eller tjafs
Sliter i stycken lapptäcket vi sytt
Rullar av sidan

Ny yta, glansigt färgad
Som då man bombar den
Med en pinky eller två i handen
Färgen spelar roll
Bara ytan täcks, så att
Förödelsen blir uppenbar
Så märkningen kvarstår
Tills dess nån ger sig fan på
Att spruta den ren

Jag hoppar, golvet blir mossa
Taket hos grannen, kommer att rasa
Porslinet jag landar på
Kommer vara kära ägodelar från igår
Där vi dansar en vals eller två
Till slut ligger blodig
På botten





Övriga genrer av Juliusz Wilczynski
Läst 409 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2012-10-27 10:01



Bookmark and Share


  melancholia
Vilken smärtsam text ibland vill man plågas på egen hand ibland vill man vara sitt eget sällskap , du satte ord på det jag själv upplever sortera ut saker o ting på egen hand, råd är fina och bra en axel att gråta på är läkande men att vara sin egen styrka trots galenskap och djup ensamhet är en seger för vilken människa som helst.
2012-10-31

  SatansSon VIP
kramp i vaden, eller sendrafg käönner jag igen. men oftast ´händer det när jag vaknat. häftigt om söämnlöshet!
2012-10-28

  Sebastian Noll
Skönt flyt. Levande text. Gillar!
2012-10-27

  kerstin skriver VIP
det finns en skön rytm i texten och jag tycker om hur det liksom rimmar till här och där. det är ett driv genom hela texten, härligt!
sen är jag ingen vän av versaler på början av varje rad, men det är ju smaksak såklart.
2012-10-27
  > Nästa text
< Föregående

Juliusz Wilczynski
Juliusz Wilczynski