Vi vaknar i kallsvettiga i vargtimmen

Oron och farhågorna vill äta upp oss

Våra problem ter sej ogenomträngliga

och mörkrets röster tar strupgrepp på oss

och vi drunknar nästan i våra fienders

hat och hån, de onda änglarna försöker

skrämma oss till tystnad och apati

Allt vi kan göra är att börja sjunga

våra sånger, smeka varandra;

"blott en dag ett ögonblick i sänder"...

och så kysser vi varandra, länge och glödande

tills vi inser att kärleken är sanningen

och att våra jag är ljus, och glädjen

och harmonin fyller oss

I gryningens första ljus skrattar vi så att

tårarna rinner åt ett dåligt skämt, och vi

känner de dödas närvaro i rummet,

och livet har vunnit igen.