Den första gången
var det dunder och brak
och jag minns mycket väl
hur skitont det gjorde.
Vi låg på ett golv
i en ödekåk i skogen och
dessutom sprack mina
nya manchesterbraller
i grenen! Vi fick lov
att sluta, polisen
kom med ficklampor.
Jag tog fönstervägen!

Andra gången? Låt mej se!
Den ligger höljd i ett
kompakt dunkel -- och
om di så slog ihjäl mej,
kan jag inte säja vem det var!

Den andre i pärletrådens virrvarr ...