Landet lockar
i natten med
nakna vägar
och vind i
susande ängar.
En kärleksfågel
nynnar, underbart,
om sin närhet, i
Existensens hjärta.
Jag grips av vemod,

då han upphör att
drilla, - ty, Tystnaden
blir så tung,
så mörk och
ödslig. Kortets ena
sida är blommande
lycka & sällhet.
Baksidan är nöd
och ond, bråd död.
Idyllen vibrerar.

Mången har dragit
sin Kos.
Pundare som rumlat
runt, stör ej mer,
gatubildens ogräs
är såsom uppryckt,
bortfört därifrån. De
döende 1900-talarna
sjunger bitterljuvt.-
-"Those were the Days..."

I Sommaren.