"jag fruktar min själ är bortom räddning
ty mina dagar är lika svarta som nattens mörker
sömnen lika svåråtkomlig som viljan att vakna

vakna åter till en ny dags färd genom tårar
likt regndroppar från kala grenar
otaliga faller de mot den kalla marken

torkarbladen sveper över vindrutan
en ensam cello spelar på radion
tunga dystra toner som river
river som smärtan inom mig
skoningslöst

hjärtat bankar med snabba hårda slag
jag far iväg i natten
accelererar ett och ett halvt ton av metall och kött
på våt asfalt utan mål
ut i motorvägsmörkret..."