Ensamhetens hus
ser mig inte i skuggan
men i kappans hand.


Solen bevittnar,
observerar mina steg
där tiden slutat.


Därtill stärks skogen;
träden kan inte vandra,
inte heller jag


Föränderlighet
slutar upp med att trotsa
den går i stället.


Sluter upp med kraft
uppseendeväckande
det är nu min dröm      
   

bort från mitt versmått
en tillförlitlig haiku
i ett grant tillstånd.