"Känner mig som den lilla flickan som jämt fick vara stor, precis som min lillasyster och min storebror.
Det fanns gånger då vi fick uppleva både skam och smäll. Jag trodde du tyckte jag var snäll.
Du drack och lät oss få skulden. Var det vårt fel? Kanske bidrog vi till viss del..
Vill bara slippa se dig lida och känna ånger. Det har vi gjort alldeles för många gånger.
Vi älskar dig och vet att du alltid har fått kämpa. Men vi var barn, som du lät förolämpa.
I kväll väcktes något inom mig som jag trodde dog för längesen. Jag är ledsen och vill gråta. Har mycket att trösta och förlåta.
När det förflutna smyger ifatt, blir min kropp väldigt trött och matt.
Följer min inre röst och börjar lyssna.
Ser inte slutet, väljer att se ljuset.
Sssch nu får vi viska och vara tysta......."