I skymningen så väcker du,
med nattens mörker släcker du
ut dagen, så det åter blir natt.
Röda läppar målar du,
champange i glaset skålar du
för de offer som du snart får fatt.
Natten till för lekande
långt bort från solen stekande
så tänder du ett annat ljus.
I bleka ljus som flämtande,
så börjar du inhämtande
av offer för ditt offerrus.

För du när du känna.
du förgör
när du rör
det som var.
Den värmande handen kan bränna
den är varm eller het,
när man ingenting vet
så förintas det
som ännu finns kvar.

Natten är förgörande,
förföriska förförande,
som gör att du får blodad tand.
Händerna som hittade,
ränderna som snittades
av naglarna upp på din hand.
Fingertoppars grävande,
pulsen slag som hävande
gör så blodet sipprar ut.
Fingerkänslan stickande,
tungans strävhet slickande
Slickande tills allt tar slut.

För du när du känna.
du förgör
när du rör
det som var.
Den värmande handen kan bränna
den är varm eller het,
när man ingenting vet
så förintas det
som ännu finns kvar.

I mörker sker den födelse,
som leder till förödelse,
som sträcker ut sig över dag.
Nattliga förödande
sakta ger förblödande.
Mänskan som var stark blir svag.
Viljan som förveknade
i nattljus den förbleknade,
ger genomskillning utan glans
ger dag som inte väcker nåt
ger vätskor som ej släcker nåt
vila finns ej någonstans.

För du när du känna.
du förgör
när du rör
det som var.
Den värmande handen kan bränna
den är varm eller het,
när man ingenting vet
så förintas det
som ännu finns kvar.