Ibland och jag vet
att det finns som är lika verkligt
som det som vi kallar verkligt. 

Flimrande färger som då man
trycker med fingrarna på blundande
ögonglober - blixtrar, cirklar
roterande ljus, punkter. 

Det som ses och inte ses har samma
realitet, bara olika densitet och
väger olika mycket men är
värda lika mycket men 

trots detta har orden inte nått ända
fram till Den jag anar
Verklig - mina ord famlar
blint fram - slutar jag tala och skriva
och bara skådar, träder Gud fram. 

Rör jag tungan eller pennan
flyr Han till dess
min mun stängs och pennan läggs ned
och tiden stannar som en vaktande hund
frambenet i luften redo till språng.