När det flammar upp – det som alltid legat dolt
där bakom tingen, i tingen som sådana
finns något bortom under över som aldrig
kan visa sig helt.
Skulle det
skulle jag
kunna snärja påfågelögat
som fladdrar i flammorna – hon som är ljusspelet. 

              Fåfänga ord försöker fånga,
              gripa, sätta på plats, placera,
              nåla upp på frigolit själva livet. 

              Fåfänga människa försöker stoppa
              floder med händerna, ljus i lådor,
              nåla upp på frigolit själva livet. 

Alltid reser sig påfågelögat upp,
breder ut sina vida vingar till flykt bortom
           – undan de giriga händerna och tankarna och ordens nålar.