Bakom gula
pelare stod
han och
kikade.

Havet, utanför,
brusade som
av tusen
under.

Horisonten
smälte ihop
i ett vitt
dis, långt ut.

Jag ville
vara kvar,
men förstod att
tiden var

en eterisk
essens och
att scenen
skulle växla.

När ångbåten
visslade,
skälvde det till
i seklet.

Himlen skymde
och nattens
ljus tändes
i vår längtan.