Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I väntan på Vergilius

 
Till mitten brunnen av min levnads hägring
fann jag mig stående
i en skuggad snödriva
till knäna begrav i vitt & kallt. 

Vad vet du, människa, om vägen?
Den som ligger framför?
Den som ligger bakom?
Hur den vindlar? Sträcker sig? 

Nu skriver jag till dig
som inte kommer att läsa
det jag skriver:
                        - Hör du inte? 

Pauserna faller ner
i ordlösheten
indifferent, egalt
och orden (de små) faller ner
i jorden, dör och föds om igen. 

Nu löper leoparden
                 lejonet
                 varginnan.
Skuggvarelser ur mitt inre,
dessa ord är skuggvarelser, gastar,
O, att du snart kom, Vergilius.

 


Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 278 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-12-28 20:43



Bookmark and Share

  Anya VIP
Starkt med kyliga undertoner. Stå i en skuggad snödriva med snö till knäna känns inte bekvämt. Jag hoppas diktarjaget kommit loss och slipper skuggvarelserna.
2014-12-08

  M M Mannheim VIP
En dikt där du verkligen släpper loss på ett fantastiskt sätt. Vergelius skulle vara stolt över dig. Och han hör dig, läser dig för du och jag och Vergelius är i samma universum.
Oroa dig inte för vägen den finns där du vill finna den. Vi har alla vandrat på den och kommer att vandra den igen och igen. Vi har alla våra varelser inom oss, de komplettera oss.
2012-12-28

  Larz Gustafsson VIP
Man får se upp så att man inte hamnar i The Church of Indifference, som det utmärkta australiensiska punkbandet The Saints sjöng om.
2012-12-28

  Bo Himmelsbåge
Din dikter verkar utspelas i en annan dimension och tidsålder än många av oss andras. Det känns stimulerande och utmanande tycker jag. Det finns mycket levnadsvisdom och spänning i dina dikter! Tack!
2012-12-28

    ej medlem längre
Dina ord sveper iväg mig bort till en annan dimension, en annan tid....till romartiden.

2012-12-28
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson