Världar föds och förgår.
VÅR Historia är inte den enda.
Koffertar med gods från
slocknade samhällen svävar i rymden.

Drakkvinnan dröjde kvar i vattnet
ibland foreller och strömmingar,
sedan alla barnen gått hem.
Och, hon förförde Vattumannen.

Är Livet, kanske, en Musikal?
Ständigt allt detta sjungande.
Man kan undra om människorna, snart,
sjunger i affärerna och i telefonerna.

Stjärnan tändes i mörkret
utanför den evakuerade Kulturen.
Inom kort var där ett gäng
planeter, likt nyfikna måsar.

Varelser med ögon och händer
började, strax, beta av salladen
som spirade ur den rika myllan.
De fortplantade sig och spriddes.

Vart tar vi vägen, nu?
När nu - snart - i varje vrå det
myllrar av sugna munnar, -
vilka alla sjunger på Refrängen...