Jag förutsades skulle vandra
mot Högsta Bergets topp, för
att på vägen dit samla ved
och detta bära på ryggen.

När jag då tog ett stapplande steg
under stjärnhimmelens Möda,
så föll en snöflinga mot min mun, -
- och jag såg ej vråkens vreda öga.

Då tänkte jag: -Äsch, - vad Fán!
Varför uppfylla alla förväntningar?!
Och, med en duns satte jag mig ner,
igen, i solfotöljen på altanen.

Därefter, hördes i stadens brus
larm av små nätta sirener.
De kom som falkar med hugg och slag
och tog mig till S:t Görans.

Så kan det gå om man olydig
är och inte gör som
det av en förväntas. Man mister
bostad och friheten och allting...

Och, staden snurrar omkring...