I dåtidens djup
älskade vi
under gatulyktor.
Vi stod där med
uppknäppta skinnjackor
och nerdragna jeans
och du tryckte mig
emot stolpen med
hanen dragen.
Jag sköts upp
i en rymd av ljus
i mörkrets dröm.

Rummet vidgades
utanför mitt huvud;
jag såg stjärnornas
irrande färder
mot de plattformar,
den grund
där Liv alstras,
famn i famn;
den hamn
där ljuset ser
sig självt igenom
kött och blod.