Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Denna text är mycket djup och personlig. jag tycker den är jättebra


Jan-Gunnar

Jag satt på en parkbänk och kolla på de äldre herrarna som gick förbi, och hade ingen aning om vem jag skulle träffa. En man som skulle förändra mitt liv.

En man, grårynkig i ansiktet, brun rock, vit skjorta, gul fluga med svarta ränder i horisontal läge. Kaki byxor med, blått skärp och fina vita skor. Han rökte finrullade jamaicanska cigarrer. Han var skallig, men hade fortfarande brunt hår, utan att färga det. Hans namn var Jan-Gunnar Olsen.

Jag minns att han satte sig bredvid mig och att jag kände en stark lukt av ost.

Han knäppte upp sitt skärp och började gnugga sitt könsorgan mot mitt ansikte. Vad skulle jag göra? Jag var bara en pojke på sju år. Han sa att jag skulle följa med hem till honom och få glass och godis.

När jag väl kom hem till honom så böjde han mig, så att jag hade ändan upp i taket. Jag grät, det var hårt, det var svettigt. Han slängde ut mig från balkongen, jag dog. Jag tillintetgjordes, jag explodera som en vattenballong när slog i marken. kära hjärtans, barnen som lekte på gatan måste genomgått ett ofantligt trauma. Men det visade sig att det lekte med min inälvor och pöka Jan-Gunnar.

Slut.




Prosa (Kortnovell) av Heidenstam
Läst 212 gånger
Publicerad 2013-02-03 22:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Heidenstam
Heidenstam