Florsockersnö över
barrskogens svarta ris.
Kroppen känner sej
som en kardemummafläta,
mjuk och spröd och med
kladdiga aromer i
knubbigheten. Oro pyr
i bäckenet, - tiden vill inte
räcka till. Bedövad av
tystnadens brus,
vandrar jag förbi
rostiga dagar.