Åren rinner iväg som sand farmor, tiden tickar fortare än innan,
De gäller att se klart men mina ögon behärskar inte dimman,
Carpe Diem vi måste fånga dagen som den är,
Ibland kan man tvivla på det liv vi lever här.
Det gäller att sätta färg på en svartvit tavla och göra det bästa av livet,
Vi lever i en hår värld där kärlek familj och vänskap inte alltid är givet.
Det gäller att lära sig simma ikapp det man en gång tappat bort,
Man måste simma fortare hela tiden för livet det är kort.
Farmor här på jorden saknas det en bit,
Ett annsikte vi alla önskar kunde återvända hit.
Jag greppas av panik då jag räknar åren,
det svider farmor, de svider som salt i såren.
Minns så väl din begravning, den var så fin,
Hur du låg i en rosenbädd med solstrålar riktade på dig,men du rörde inte en min.
Kommer ihåg då jag la min blomma på din kista,
-jag älskar dig, började den flicka jag då var att viska.
Jag var liten farmor, ett barn med hjärta,
Nu är jag större farmor, ett stort barn med smärta.
Vi föds vi lever och vi dör, det är de regler vi fått,
Jag vet att du hamnat i ett paradis det är du värd efter hur dåligt du har mått.
Önskar du var med oss genom livets svåra år,
Nedför min kind slipas ännu en tår.
Jag skall berätta om dig när jag fött mina barn,
Ja skall berätta om den tid du var med mig och om hur underbar du var.
Jag vill att ditt namn skall finnas i deras hjärtan,
Att få ditt namn att leva vidare skulle dämpa smärtan.
Viola Nielsen, en mamma en mormor en farmor en vän,
I mitt hjärta på jorden har du alltid ett evigt hem.
Sjukdommar och ålder blev dinna ovänner, de tog ditt liv
Älskade farmor, Viola Nielsen vila i frid ! <3