Långa vägar
till den yttersta meningen
med livet; vi går
i jeans och
olivgröna ollar
mellan stupen; vi har
kravlat oss ur
Undergångar, - sedan
våra mammor värmde
mjölk åt oss att sova på -
och första kärleken försvann
in i granskogen.

Horisonten bleknade; vi drev
mot bergen, - från höjderna
skulle vi se Sanningen.
Men regnen kom,
som järnridåer -
och vi gick tillbaka
till det gamla invanda,
som var sig så likt,
att man inte längre
såg någon skillnad
på livet före och
efter detta.