Tänk vad ädla dina tankars fäder vore
om de ändå inte hade ruvat sädens dåre.
En liten förskräckt stackars sate
som förirrat sig i räkans salta lake.
En obetydlig fläck av större skeende
växte över den lilla människans stela leende.
Hon dansade på kollektivismens kalla panna
där mången aldrig lyckats koka de rikas kanna.
Att stilla betrakta dess sinnliga överflöd
för att långsamt beakta en annans brödnöd.
Ett skutt, ett hopp över gamla sakers hagar
lär märgen hur man äldre människor försvagar.
Där skall vi stå med skammen i vrån
att drömma oss bort med ännu fler lån.