Akt 1: I en obevakad återvändsgränd

Mästerkatten i stövlar plöjer ner ruelse
i jorden. Trollråttan uppäten. Låter sedan
artilleriet gå fram över platsen för att utplåna

varje spår av svaghet. Han resonerar
som så: bättre fylla igen och täppa till
än att försvara sig illa. Rastlöst 

vankar han nu fram och tillbaka. Slickar
sig nervöst om tassarna och räds
skuggan av sin egen svans. Om Ragnarök 

skulle inträffa i morgon skulle det inte
bekomma honom, det skulle snarast vara
en lättnad och lisa för kattsjälen. 

Akt 2: I förlägenhet

Urmakaren knackar
förläget på glaset
med sin fransiga
nagel. Tid att gå, 

tid att stanna. Han
brukade tänka så
för sig själv: det
finns en tid för allt 

som sker. Detta tyckte
han var rejält tänkt.
En dag skulle han
låta denna visdom 

tråcklas in med tråd
i linneduk till ett ståtligt
broderi. Men än så
länge fick det lov att

vänta. Här fanns klockor
att reparera: klockor
som stannat, sådana som
slutat gå och sådana som 

gick för fort fram, precis
som kriget eller som
Jönsson, spjuvern med
den otäckt gälla rösten. 

Akt 3: Öppen plats

En dag möter katten
urmakaren och då
är det dags att.