Så, var jag och ett antal onormala samlade
under överinsende av "Passagen" Fällman
för att starta Linköpings poetiska sällskap
enligt min mening för att ge ungdommarna
en väg in i litteraturens öppnande världar
vilket efter en stunds resonemang visade
självhävdelsens egenarter som mervärda
då vi beslutat göra ett första framträdande

och jag hade invändningen att varför inte
ge dikten möjlighet att stå för sig själv
genom att bakträda med en skrämvägg
eller möjligen med en oreklamerad påse
över sitt huvud...


Fotfolksnot: Alla gör sig inte, som idoler, hur vackert deras stämmor än må ljuda.