Vi är alla naturbarn.
Vi föds in mitt i naturen, nakna, mellan aftonsångerna och den skummande mjölken som ymnigt droppar från kvinnobrösten.
Bland firmamenten som håller upp världen lär vi att skydda oss från den kalla natten som hotar att tappa oss för värme, dom stora djuren som vill ha våra hjärtan, och från eldens förtärande kraft som man måste lära sig att mästra.
Och mannen och kvinnan är tillsammans och lär sig att känna solljusets livgivande kraft mot bröstet, daggdropparnas starka saft på pannan och friskheten i aftonrodnadens vindpustar som fläktar mot huden.
Vi klär oss, gör redskap och bygger bon precis så som naturen föreskriver.
Men vi föds alla nakna.

O förunderliga ögonblick, då mannen och kvinnan mitt i barrskogen kliver in i Skymningen, tar av sig sina betäckande anhang och står nakna, blottade inför varandra liksom de en gång föddes in i naturen..






























först då är naturen fulländad...