Trevar mig emot natten.
Då får jag en blund -
och stiger, sen, ny -
ur vraket.

Var finns du nu?

Jag ser dig, ibland,
i drömmar.

Minns när vi åt jordgubbar
med glass och grädde
till midsommaren.

När vi masserade
varandras armar
och kliade varandra
på ryggen.

När vi älskade utomhus,
på stranden, i skogen
och på parkeringen.

När du fyllde år, du
älskade att få
presenter!

När du grät, för din
Morfar hade dött.

När jag fick skära nejlikor -
eller röda rosor av dig.
(De stod kvar i vas, torkade,
i decennier).

När du kom och besökte mig
varje dag på hospitalet.

När du överlevde och
tillfrisknade på
njurintensiven på
Huddinge Sjukhus.

När jag såg dig sista gången.

När en doktor på S:t Görans
ringde en morgon och sa att
du "tyvärr avlidit"...

Påskdagen 2009.

Du finns någonstans!
Det är jag säker på!

Kan icke acceptera din död!