Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tomheten

Jag är tom.
Ett skal.
En robot, mina känslor finns inte kvar längre.
Jag vrider mig om i sängen, mitt i det tomma mörka rummet har en liten ljusstripa lyckats smita in.
Trotts alla mina försök att hålla dom borta.
Jag vänder mig om igen från ljusstripan, vill inte se den.
Jag är ett monster, tankar surrar i huvudet.
Är jag galen? Vad är det som händer?
''Jag är rädd...'' viskar jag i mörkret utan något svar.
Vart gick allt fel? Vart tog allt vägen?
När slutade jag känna och vart började jag dö?




Fri vers (Modernistisk dikt) av Junepandora
Läst 206 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-04-07 16:01



Bookmark and Share


  Flicis VIP
Jag hoppas och önskar att du finner dig själv. Här på denna siten, med hjälp av dina tänkvärda texter. Välkommen.
2013-04-08

  Larz Gustafsson VIP
Du ser VERKLIGEN INTE ut som ett monster!
2013-04-07
  > Nästa text
< Föregående

Junepandora