Jag ser på dig, din hud tätt mot min. Du ler och suckar.
Utanför havet, horisonten långt i fjärran. En båt i tystnaden,
en tystnad fylld av våra andetag och regnets musik. På fönstret droppar av regn
som söker sig samman som du och jag. Vattendroppar faller i gravitationen, droppar dras mot varandra lika obevekligt som våra själar kämpar att bli en,
kämpar att få smälta samman i en euforisk dans. Här står vi, du och jag,
här och nu. Jag önskar det är en evighet vi lever i. Aldrig mer något annat
än den stund vi delar nu, bara du, jag och regnet. Din hud så oemotståndligt len, jag smeker dig ömt och viskar ett par ord. Min hand i din när du viskar tillbaka. Här står vi, du och jag, nu och i evighet.