Letar mig fram ibland snåriga tankar.-
Skall en dikt födas i den porlande strömmen?

Våren kämpar i dagarna mot den leda vintern.
Skall hon segra med gröna blad på sin blus?

Mina ögon vilar i ljuset som uppfyller mitt rum.
Jag får en del tjuvnyp av döden, som sliter i mig.

Men fåglar sjunger och drillar så fint att jag
får Sisu ända in till den dunkelduvna själen!

Våldsamheter ute i arealer av den vida Världen,
kan jag bevittna i televisionens blåa sken.

Mången avlider i denna stund av Historien --
och många föds att genast påbörja sina nya liv.

Sprillans tid matas fram, som på löpande band-
och man tar för sig av den fräscha substansen :

Frisk, kylig, syrerik luft genom öppet fönster och
utländsk rosenmarmelad med yoghurt naturell!

Och, dikten ber om en snygg och proper Knorr!
Allt jag kan göra är att teckna ned dess sista mening!