Jag saknar dig Fritte.
Inatt var en jobbig natt.
En av alla dom där nätterna när jag ser dig i skuggorna, hur mörkret sakta skapar dina konturer. Det gör så jävla ont. Och som om inte det var nog, hade jag andetag i nacken som bara kändes främmande. Dom hör inte hemma där. Fanns ingen trygghet. Åh, min älskade. Vart fan är livet på väg?
Sedan du försvann har jag varit vilsen, sen den dagen hade jag inte längre min andra halva, min goda halva. Jag vart ett totalt jävla mörker.
Jag ser på bilden av oss, och det gör så jävla ont att jag inte ens kan minnas hur underbar känslan var. Hur jävla vacker världen var för mig då.
Suget av knark blir allt hungrigare.
Skulle jag haft fria händer hade inte sort spelat någon roll längre.
Jag söker mig till saker som får mig att må dåligt. Vart finns logiken i det?

Men all idioti är logisk på den här nivån, mitt hjärta.
Jag kommer aldrig kunna sluta mitt destruktiva handlande.
Jag behöver dig, jag klarar inte det här själv.
Men ingen skuld vilar på dig. Allt du kan se,
allt kaos, allt trasigt, alla skuggor.
Det är jag.
jag har skapat det.

Alla år med dig gjorde mig annorlunda.
Du räddade mig från det här i så många år.
Att bli den jag är. jag är utom räddning,
för jag vågade aldrig be om hjälp.
min älskade. Men kärleken till dig
brinner likt helvetets lågor.
Den slocknar aldrig.

Och det gör mig glad, det betyder att jag känner,
även när jag inte gör det alls.