Mästerrymmaren, A, hade gjort upp en omsorgsfull men tämligen enkel plan. Det var själva planerandet som var omsorgsfullt. Han visste att det fanns luckor i säkerheten och det var just dessa han tänkt utnyttja. Han skulle dröja sig kvar i en utställningslokal i det militärfängelse där han satt. Sedan skulle han smyga sig därifrån uppför en spiraltrappa i tre plan, gå genom olika korridorer på ett förutbestämt sätt och sedan nedför tre vanliga trappor, varav en av dem gick genom personalens matsal och han skulle då vara iklädd en städares uniform. Sedan skulle han ta städarens bil och köra därifrån med förfalskade papper. Mästerrymmare, A, hade förberett sig noga och hade denna gång inga medhjälpare som kunde ställa till det för honom. Ändå kom det sig att han inte rymde alls den dagen. En helt annan man, B, hade av misstag dröjt sig kvar i samma utställningslokal och somnat i en skön fåtölj som råkade stå där bland de övriga grejorna. När städaren kom och skramlade med sina grejor vaknade B och såg en möjlighet att slinka iväg. Han tog den förstås och tackade sin lyckliga stjärna. A fick inte den öppning han behövde och såg en smula ilsket hur B slank iväg åt det håll där spiraltrapporna fanns. A förstod förstås att tillfället gått honom ur händerna och att B skulle kunna ha en chans om än ganska liten, eftersom han säkert inte satt inne med samma information som A. A hade rätt i detta. B vimsade omkring och kände på dörrar innan han fick korn på spiraltrappan genom att gå rakt in i den. Ändå var det inte alls mörkt. Det var mitt på dagen. B började i hukad ställning ta sig uppför den första trappan till det första planet. Fann dörrarna stängda där och tog sig upp till nästa plan. Han gick på detta sätt uppför alla tre trapporna och trevade sig sedan fram genom att känna på alla dörrar tills han fann dörrar som gick att öppna. Därpå kom han fram till ytterligare ett trapphus. Denna gång med vanliga trappor. Att påstå att han tänkte sig för skulle ha varit att påstå för mycket. Nu när han var medveten om att han kanske var på väg att rymma tog han av sig fängelsekläderna i akt och mening att försöka sig på att komma ner i personalens omklädningsrum och där se om han kunde byta om till civil klädsel. Han tog sig ner för trapporna och på våningsplan två kunde han se att personalen satt och åt i matsalen. Han var helt naken men ingen tycktes se honom. Det var som om han var helt osynlig. Väl nere i personalens omklädningsrum hittade han ett olåst skåp och klädde sig sedan i civila kläder. Han själv var lång och den som ägde kläderna var kort, så de satt en smula illa. Men det fick ge sig. Med gylfen öppen och på vid gavel tog han sig fram till en lastkaj. Där stod städarens bil intill en lastbil som var till hälften urlastad. Han lade inte märke till några andra människor än de vilka stod och lastade ur varor från lastbilen. B gick så vanligt han bara kunde trots sin stora nervositet och öppnade bakdörren i den lilla skåpbilen. Han kröp in i den bland städprylar av olika slag. Efter någon timme öppnades skåpet där bak och någonting ställdes in. Varpå dörren stängdes. En stund senare for bilen iväg och ut i friheten. Väl ute i friheten hände sig saker och ting helt godtyckligt och B rycktes med på en hel räcka av märkliga omständigheter. Detta är dock en helt annan historia som kanske eller kanske inte berättas om längre fram.

Alltså, en möjligt spännande fortsättning i en oviss framtid, kära läsare.