vi ses i vinter igen ''nej det tror jag inte vi gör tyvärr’'' vadå inte? vadå tyvärr? vi ses varje vinter, du kan inte bara sluta träffas när vi träffats i 17 vintrar. lämna mig inte bara sådär.

det var någon gång i augusti 2012 som jag insåg att han inte för alltid skulle ha ork att vandra med mig i skogen och visa mig varje vrå av världen. det var då jag insåg att han som alltid berätta historier för mig inte alltid skulle orka. och att han som alltid lyfte mig när jag inte orkade gå längre, själv behövde hjälpen. och det var den enda gången döden skrämde mig, hur den på så kort tid kan förstöra, försvaga en människa.

men det som skrämde mig mest var att någon skulle förbli ensam. min största fiende, ensam. jag förstår inte hur någon kan leva med ensam. men jag lovar, vi ses i vinter.