Nu är det vår då står vi alla på våra tår.

Jag knuffar ner en knöl och knäpper en öl skyfflar över och börjar plocka lite klöver, men det återstår ett gäng knölar så det slutar med att Jag sitter och ölar.

Efter ett tag har jag glömt vad som i jorden blev gömt, beror kanske på vad som blivit tömt.

Vinglar vidare i klorofyllen så det fladdrar i tyllen, snubblar över grannens hund som kommit lös en stund.

Med lera från topp till tå jag har svårt att förstå hur man kan välja en agronoms skrå.

Häller i mig lite nytt mod för att jag inte bättre förstod, letar efter den plats där pluggen satts.

Någon verkar stället ha gömt för det kan inte vara jag som glömt ! försöker hitta en sten där jag kan vila mina ben.

Till slut hittar jag min sten uppstödd av en gren, slår mig ner och döm av min förvåning när jag ser att vårat hus har fått en extra våning.

Tänker att jag som är så klok ! så måste någonting gått på tok.

Förklaringen kommer snart, ser grannen älga på i full fart, gormar och skriker gestikulerar å domderar undrar vad jag satt i hans blomsterrabatt.

Kryper tillbaks till vår terräng för att slippa grannens envisa häng, tycker att han borde va nöjd jag har ju skapat lite fröjd i hans rabatt det är så man kan hålla sig för skratt.

Mitt äventyr det slutar väl med att lyckan från mig lyser när jag sitter i vår egen lera och myser.