Jag sitter inomhus
i det vackra vädret.
Fast, jag borde gå ut, -
är alldeles likblek.

Ögonen glansiga -
som genomskinligt glas.
Ute solstrålarna -
som ett varigt bandage.

Inne, bland skuggorna,
dämpat grå och svala,
de frusna lemmarna
huttrar i skum dvala.

-Hur dum får man VARA?!
Gå UT, för helvete!
-Vill ej råka, bara,-
min gamle före dette!