Dagen tornar upp sig framför
henne. Livet är en lång dag.
Hon försöker fylla den med
något: går ut i markerna
och plockar violer och annat
till herbariet och sitter
i timmar med korsordet.

Hennes hår liknar strålar
från en platinasol,
kinderna är höga.
Skuggan faller över henne.
Hon vet att hon måste
ta en dag i taget. Annars
kommer hon i otakt med tiden.