Våren hägrar
i ljuset mellan
de nakna kvistarna.

Lystern bländar
nattskumma ögon,
som sett

mörka tinnar
och torn i
drömmens teater,

där det ondas
donnor köpte
mitt hår,

min heder
för en påse
mjuk lakrits.

Nu, är jag tillbaka
i verklighetens
stelbenta intrig,

där intelligentsian
lockar med glansen
från den gula måne,

som gav liv till den
kunskapens frukt, som
gick till spillo.