En linje, på samma gång obändig och krökt, ristas, av den Resande mannen, i den Besökande mannens hud. Genom denna ritual löper nu linjen parallellt med horisonten, som på utsidan åtskiljer himmel från hav, hav från land och land från himmel. Alla linjer som kan tänkas finnas, korsande eller mötande, parallella eller motgående, löper nu alla från samma punkt ur den Besökande mannens arm, den ristade armen som på bordet vilar, bordet som nu utgör mittpunkten, själva navet, varifrån det perifera alltid kan återknytas.